m.andreasson

Och nu va jobbet slut för idag, skönt. Somnade som vanligt i bilen på vägen hem, och idag måste jag ha varit väldans trött, för jag vaknade inte förrens pappa stängde av bilen och då var vi hemma!
Ostakaka i byn blev det idag, lite prat med sofia blev där oxå, trevligttrevligt.
Och tanten från okg var och hälsade på idag, fast hon var rätt trevlig den här gången, så faran är kanske över!

Och nu är jag pömsen som bara den och om en timme ska jag på löpträning, usch på det.

Herrå,



Fick H&M-katalogen idag, lite snyggt fanns det allt, fast jag fokuserade bara på annat, fan jag vill inte att det ska bli så, men av ren avundsjuka så blir det så.
Tack älsk för att du finns, du är bra, så himla BÄST!

Du kom en stormvind, rev ner allt som jag hade, det som var mitt bästa, höll dig i vila i något år, i väntan på att förgylla drömmen för mig.
När du sedan började leva igen, byggde du upp ett stort hopp inom mig, och jag började planera. Hoppet gav mig glädje och livslust och jag hade bara positiva tankar. Men hoppet varade inte länge. Det tog slut när din glädjespridande styrka tog slut. När den dog, dog också jag. Jag lever bara utåt sett, men inom mig, i mitt hjärta, finns det bara ett hål kvar, ett stort hål som borde fyllas igen, med hälften liv och hälften glädje. Och det enda som kan hjälpa mig med det är du. Det är du som har sugit kraften ur mig, det är du som håller mitt liv i dina händer, så det är även du som får se till att fylla igen hålet. Och det snart, annars kommer det att gå ännu mer utför för mig, och det vill jag inte, men i nödfall är jag tvungen, för jag vill inte ha det så här, jag vill verkligen inte det!

Och igår var det exakt 1 år och 8 månader sen som mitt liv började rasa samman, fanfanfan!