Söndag,
Som vanligt har jag inget vettigt att skriva,
men jag tänkte ändå påpeka att det på
gårdagens melodifestival var lite Lilla
melodifestivalvarning. Frida istället för
Patrik Isaksson, nejtack!
Första gången kom som ett hårt slag rakt i magen. Andra gången kändes acceptabel, jag visste vad som väntade och det var lättare att tacklas med problemet. Men tredje gången är bannemej tre gånger för mycket. Det känns som en bergochdalbana, fast min bana började med världens stup rakt ner i helvetet. Och för varje gång hoppet kommer smygande får jag en liten kick i hela mig, en kick som gör mig rysligt glad. Men lika fort som hoppet kommer, lika fort försvinner det igen...
Kommentarer
Trackback